Livet...
Usch, jag hatar detta.
Typ alla i min klass är såhär skit smala, och jag HATAR det.
Jag är störst i min klass, fast jag är även längst, Jag önskar så mycket att jag skulle klara av att banta.
Jag har nog försökt att göra det typ hundra gånger men jag brukar sluta efter någon dag eller vecka...
Jag har jätte dålig kondition så på idrotten skäms jag jättemycket. Jag är rädd för att någon ska börja viska om mig eller skratta.
Det finns en tjej i min klass som jag hatar, hon och jag har varit osams typ hela tiden.
Hon är lite populär om man säger så.. hon är liksom med killarna i klassen över och allt... Jag är rädd för att hon ska börja snacka skit om mig så andra börjar tycka som hon..
För något år sedan såg hon också ut ungefär som mig, hon var fortfarade smal men hon hade lite mer.. fett om man säger så.. Men sen så började hon typ gå mer jätte mycket.. så nu väger hon säkert 10-15 kilo mindre en mig..
Jag önskar att jag hade den viljestyrkan att klara att göra det jag vill, men jag vet inte..
Jag är ungefär 168cm och väger typ 58kilo!! kan ni fatta det eller..
Typ alla jag säger det till, säger "Men det var ju inte mycket" eller " Det är så mycket man ska väga vid din längd" eller "Du är inte tjock!"
Men jag kan inte få det ur huvudet, jag tänker nog på det MINST en gång om dagen... det är skit jobbigt tycker jag..
När jag började femman flyttade jag och var tvungen att byta skola, men efter bara någon dag sa en av mina klasskompisar till mig typ att en av killarna hade sagt "Tja.. hon var väll snygg förutom att hon var tjock" om mig, jag försökte låssas som ingenting då.. men det försvinner aldrig, jag önskar faktiskt att jag inte visste om det, det skulle varit lättare..
Så kanske jag ska börja svälta mig, men det klarar jag inte av det vet jag.. för jag har västa sockersuget och sålänge det finns saker i huset jag kan äta som är gott kan jag inte låta bli..
Ibland när jag tittar mig själv i speglen tänker jag att jag inte alls är tjock, min mage är inte sådär superdupertjock men ändå tillräkligt tjock för att kalla tjock, sedan är det det jag hatar mest;
Mina lår och själva bredden på magen... Det är det jag hatar mest HATARHATARHATAR!!!
HEJ DÅ nu har jag fått skriva av mig lite..
Typ alla i min klass är såhär skit smala, och jag HATAR det.
Jag är störst i min klass, fast jag är även längst, Jag önskar så mycket att jag skulle klara av att banta.
Jag har nog försökt att göra det typ hundra gånger men jag brukar sluta efter någon dag eller vecka...
Jag har jätte dålig kondition så på idrotten skäms jag jättemycket. Jag är rädd för att någon ska börja viska om mig eller skratta.
Det finns en tjej i min klass som jag hatar, hon och jag har varit osams typ hela tiden.
Hon är lite populär om man säger så.. hon är liksom med killarna i klassen över och allt... Jag är rädd för att hon ska börja snacka skit om mig så andra börjar tycka som hon..
För något år sedan såg hon också ut ungefär som mig, hon var fortfarade smal men hon hade lite mer.. fett om man säger så.. Men sen så började hon typ gå mer jätte mycket.. så nu väger hon säkert 10-15 kilo mindre en mig..
Jag önskar att jag hade den viljestyrkan att klara att göra det jag vill, men jag vet inte..
Jag är ungefär 168cm och väger typ 58kilo!! kan ni fatta det eller..
Typ alla jag säger det till, säger "Men det var ju inte mycket" eller " Det är så mycket man ska väga vid din längd" eller "Du är inte tjock!"
Men jag kan inte få det ur huvudet, jag tänker nog på det MINST en gång om dagen... det är skit jobbigt tycker jag..
När jag började femman flyttade jag och var tvungen att byta skola, men efter bara någon dag sa en av mina klasskompisar till mig typ att en av killarna hade sagt "Tja.. hon var väll snygg förutom att hon var tjock" om mig, jag försökte låssas som ingenting då.. men det försvinner aldrig, jag önskar faktiskt att jag inte visste om det, det skulle varit lättare..
Så kanske jag ska börja svälta mig, men det klarar jag inte av det vet jag.. för jag har västa sockersuget och sålänge det finns saker i huset jag kan äta som är gott kan jag inte låta bli..
Ibland när jag tittar mig själv i speglen tänker jag att jag inte alls är tjock, min mage är inte sådär superdupertjock men ändå tillräkligt tjock för att kalla tjock, sedan är det det jag hatar mest;
Mina lår och själva bredden på magen... Det är det jag hatar mest HATARHATARHATAR!!!
HEJ DÅ nu har jag fått skriva av mig lite..